Jag hade bokat en tid kl. 9.30 på Lördagen 27 Juli på Stockholms fallskärmsklubb som ligger uppför Uppsala i Gryttjom. Jag fick ett sms av dom kl. 07 att väderprognosen såg lite molnigt ut med ändå bra, så jag var välkommen upp dit. Vi åkte runt kl. 08 tror jag. Jag var inte ett dugg nervös. Men när vi började närma oss så blev jag lite mer nervös. Inte alls för hoppet utan mer att jag ville vara framme och blev nervös på att vi inte skulle hitta eller komma för sent. :p

Men väl framme så fick man checka in att man hade kommit. Fick skriva i lite uppgifter och svara på frågor på en dator, väga sig och sådär. Sen var det bara att vänta tills den som jag skulle hoppa med skulle komma. Jag fick hoppa med en ung kille som heter William. Han visade mig kläder, mössa och handskar som jag skulle ta på mig. Jag fick hoppa i en sele som han satte på mig och spände fast. Vi övade lite teknik och pratade allmänt om hoppet hur det skulle vara och sådär. Han sa hela tiden att jag skulle komma ihåg att le hela tiden eftersom om man slappnar av så fladdrar allt i luften, haha. :p

 

 

Jag fick träffa Jenny, min fotograf som skulle vara med och hoppa med oss. Vi gjorde en liten intervju som skulle vara i början av videon och sådär. William spände fast min sele ännu mer innan det var dags att gå ut på fältet till flygplanet. Ja sen var det inte mer än att vi väntade tills planet kom fram till oss och vi kunde hoppa in.

 

Jag kände mig inte alls nervös, men lite orolig över att jag skulle göra nått fel i hoppet t.ex. med benen och så. Jag frågade William en massa hela tiden i planet, som när jag skulle ta på mig handskarna och glasögonen. Han tyckte nog jag var lite rolig för de ända han sa var att han säger till om allt när det är dags, så inte äns det skulle jag behöva tänka på. :p

 

Det var inte alls så obehagligt att flyga i ett sånt litet plan som jag trodde att det skulle vara. Det var jätte fint och roligt att kolla ut. Man kände sig inte alls nervös eftersom det var så många andra på planet som skulle göra precis samma sak som jag. Vi stannade på någon lägre höjd än vad vi skulle hoppa ifrån eftersom det var några andra som skulle hoppa därifrån. Vi fortsatte uppåt och det kändes som en evighet innan vi var framme. Jag fick hoppa upp i Williams knä för att han skulle spänna åt selen lite till och så jag var i rätt läge till honom. Han pillade på selen hela tiden tyckte jag, haha. Och snurrade ihop min luva på tröjan, drog åt hästsvansen och sådär. Men som sagt allt löst dallrar väldigt bra i luften.

 

 

Sen var det dags för alla att hoppa. Jenny satte sig på utsidan av planet och hoppade samtidigt som oss. De tre första sekunderna i luften var ren skräck och panik, men vände fort till en otroligt härlig känsla. Ja hela känslan är ju väldigt svårt att beskriva såhär, den måste nog upplevas faktiskt. Jag kan i alla fall säga att det var helt jäkla otroligt! ;D Jag uppfattade aldrig att man flög helt fritt i 200 km/h från 4000m höjd.'

 

Efter ca 50 sekunder så vinkade vi hejdå till Jenny och William drog ut fallskärmen. Jag var helt upp i det blå när det tog stopp och vi flög med fallskärmen. Det lite sämre var att jag hade fått lock för öronen, och fick ganska ont i dom i det fria fallet. Men jag hörde i alla fall vad William sa, haha. Jag fick testa styra fallskärmen själv och blev förvånad över att man var tvungen att dra så hårt i handtagen för att det skulle svänga. :p Detta var helt underbart att sakta närma sig marken med fallskärmen. William fick ta över styrandet sen eftersom det blev så mycket trafik i luften, haha. När det var dags att landa så landade vi precis bredvid Jenny. Vi landade genom att ta upp fötterna och sätta oss på rumpan på gräset, jätte mjukt var det.

 

Jag blev ganska röd i ansiktet eftersom det var ganska kallt i ansiktet i luften, och torr i munnen. :p Jenny sprang bort fort och började redigera ihop en film. William tog fallskärmen på ryggen och vi gick tillbaka dit Fredrik stod. William var tvungen att springa vidare för att han skulle hoppa med nästa. Fick en kram och tackade han så jätte mycket för allt. Vi väntade på att Jenny skulle komma med bilderna och videon. Dessvärre kom hon och sa att hon hade dåliga nyheter! :o Det var så att vissa bilder hade blivit suddiga, och hon ville inte lämna ut nått hon inte var nöjd med och att man skulle betala det. Så jag fick faktiskt pengarna tillbaka för fotona så fick jag 160 bilder gratis. När jag kom hem och kollade på dom så var det landnings bilderna som hade blivit suddiga. :( Men jag tyckte inte det gjorde så där jätte mycket. Fick ju massa andra bra bilder.

 

Jag kan säga att detta är det mest roligaste, häftigaste, bästa, underbaraste jag har gjort än så länge i livet! :p Jag är stolt och glad att jag äntligen har fått göra detta. Det blir nog ännu fler gånger i livet! ;D Och så jätte bra väder fick jag äntligen på denna dagen. Vi hade strålande sol hela dagen och hela den helgen! :)