Förlossningsberättelse
2019-05-15 Värkar börjar kl. 00:00 på natten 26/9-2018. Förstår inte riktigt att det är värkar då det kom så plötsligt. Håller på fram och tillbaka hela natten och fram till på morgonen. Fredrik åker till jobbet och jag är kvar hemma då jag känner att jag fortfarande kan stå ut. Värkarna blir mer onda och håller i sig längre varje gång de kommer. Jag börjar klocka värkarna och pratar med mamma i telefon samtidigt. Hon tycker jag ska ringa förlossningen för att få komma in på en undersökning. Kl. 08.30 ringer jag till förlossningen eftersom jag då har tre värkar på två minuter. Jag får komma in på undersökning. Ringer Fredrik och säger "vill du följa med in till förlossningen?" (No shit?😂) Det dröjer inte länge innan han kommer hem och vi kommer in till förlossningen kl. 09.30.
Undersökning. Öppen 4-5 cm och har värkar vilket gör att vi får stanna kvar. Blir inskrivna kl. 10.40 De visar mig lustgasen och visar hur jag ska använda den på bästa sätt. Jag står upp vid gåbordet och tar lustgasen vid varje värk för att lära mig den.
11.30 - Jag sitter på en pilatesboll och samtidigt hänger över en kudde på sängen och tar varje värk med lustgasen.
12.20 - Vi får lunch, korvstråganoff. Jag försöker äta så mycket det går samtidigt som jag tar varje värk med lustgasen. Får inte i mig så mycket mat då det inte smakar någonting alls.
12.45 - Känner att värkarna är mer starka och intensiva. Barnmorskan sätter sig på sängen bredvid mig och diskuterar ryggmärgsbedövningen. Hon har läst i mitt förlossningsbrev att jag hemskt gärna inte vill ta denna spruta. Hon råder mig till att ta den eftersom jag har stresshormoner i kroppen. Vi diskuterar ett bra tag fram och tillbaka om den. Jag bestämmer mig för att ta den. De säger att läkaren som snart kommer in och ska sätta den är jätteduktig.
13.40 - Jag lägger mig på sidan när det är dags att ta sprutan. Det går bra då jag enbart känner ett stick när den tas. När han lämnat rummet lägger jag mig en stund i sängen och vilar och sedan går på toaletten och kissar. Kommer tillbaka och vilar i sängen igen. BM lägger en sackosäck under mina ben och hämtar en blåbärssmootie till mig. Den godaste jag någonsin har druckit! Jag ligger i sängen och får värkar. Nu känner jag de inte alls, eller inte lika mycket. Det ända jag känner är ett litet tryck neråt (det ända man inte kan få bort med EDA). Fredrik tycket det är häftigt att se när jag får värkar och att jag inte äns reagerar på dem eftersom jag inte får ont. Jag är mig själv igen!
14.00 - Undersökning. Har fått en god effekt av EDA:n . Jag kommer upp och sätter mig på pilatesbollen med lustgasen och gungar upp och ner, fram och tillbaka på bollen.
16.00 - Undersökning. Jag är öppen 8 cm. Det är dessa timmar efter jag fått EDA:n som jag vill vara uppe och gå, röra på mig, sitta på bollen för att få igång det eftersom jag inte har ont av värkarna. Men BM tycker att jag borde vila upp mig inför att föda. Jag lägger mig i sängen på sidan med benet upp på ett benstöd. Försöker vila mellan värkarna.
17.00 - Vi får in kvällsmat. Får inte i mig alls mycket eftersom det är fler värkar nu som också faktiskt börjar kännas mer.
18.00 - Jag sätter mig på pilatesbollen igen och gungar fram och tillbaka. BM berättar att jag ska försöka sitta så brett med benen som möjligt. Hon går ut en stund för att sedan komma tillbaka.
18.40 - Vattnet går när jag sitter på pilatesbollen. Jag utbrister "jag tror att det kom blod nu" (eftersom jag hela tiden innan småblött). Men denna gång känns det som jag det kommer betydligt mer.
Jag ställer mig upp och BM tittar i mina trosor. Hon ser inget blod så hon säger att det kan vara vattnet som har gått lite. Jag lägger mig i sängen på sidan och nu kommer det värkar som gör ont igen då EDA:n har tagit slut. Vid varje värk är det som att jag tar i istället för att bara slappna av. Detta gör att jag "krystar" / trycker ut fostervatten vid varje värk. Detta märker inte BM eller någon annan heller förrens jag får ställa mig upp. Jag står mellan Fredrik och ena BM och har rejält ont av värkarna. Alla blir så förvånade av att hela sängen är blöt eftersom de inte har fårstått att vattnet har gått. Jag hänger lite halvt på Fredrik och ibland på BM. Jag utbrister många gånger att jag har sååå ont i rumpan och det känns som att jag ska bajsa på mig. Detta tycker BM är bra då hon säger att det ska kännas så och att det är då det är som det ska vara och det är på gång. Jag hade mest ont i rumpan vid varje värk vid denna tid. Blev så förvånad över detta då jag aldrig fått höra att man oftast får ont där och att det känns som att man ska bajsa på sig. 😂 Jag försökte slappna av vid varje värk, men det var svårt. Jag vet om att jag har svårt att hantera smärta och detta var något jag var orolig över innan förlossningen också! Jag lägger mig i sängen igen när den är torr (😆). Från kl. 18.00 har jag väldigt ont igen då EDA:n är slut.
19.30 - Krystvärkarna börjar! Jag ligger på sidan och krystar vid varje värk. Jag känner verkligen när jag krystar "rätt". Känner då att jag verkligen hjälper till och bebis kommer mer och mer ut. När de är nära att bebis kommer så lägger de mig på rygg istället. Jag hänger inte riktigt med på vad som händer då och får lite smått panik. Frågar i panik vad jag ska göra?! De berättar att jag bara ska fortsätta som vanligt att krysta vid varje värk. Fredrik står bredvid mig vid huvudet och är med mig hela tiden. Säger att jag är duktig och att det inte är långt kvar.
20.00 - Kommer bebis ut! 💗 All smärta bara försvinner som i ett plopp.. 😮 De tar blodprov i navelsträngen, torkar av bebis o.sv. De säger inte vad de är för kön och jag hinner inte se det heller. Jag frågar, och de visar upp henne. Vi ser att det är en flicka. Fredrik gråter av glädje och pussar mig. Jag är bara mest trött och väntar på att få upp henne på bröstet. När jag får upp henne på bröstet lägger BM klämmor på navelsträngen och Fredrik klipper den. Bebis skriker lite lätt och mår bra.
20.14 - Moderkakan avgår. Jag behöver inte krysta ut den utan BM trycker lite lätt på magen så den kommer ut. Hon visar mig och Fredrik den och visar vart bebis har legat o.sv. De låter oss vara lite själva på rummet sen och lämnar oss en stund.
21.22 - De tar bort EDA slangen. De berömmer mig för att jag varit duktig och att förlossningen har gått så bra. De tycker att det har gått bra eftersom kroppen har skött allting själv hela tiden. De har inte behövt göra någonting för att hjälpa till eller att få igång det. De har t.ex. inte behövt ta hål på hinorna för att vattnet skulle gå eller inte heller lägga in värkstimulerande dropp o.sv. Kroppen skötte det som sagt väldigt bra själv och de gick hela tiden framåt. De lämnar sedan oss eftersom deras arbetspass är slut. Vi är kvar själva på rummet och jag går på toaletten och kissar.
Vi ringer bebisens mormor och farmor för att berätta att bebis har kommit. Det kommer sen in en ny BM och undersköterska på rummet som jobbar natten. Vi får frallor, varm choklad och dricka på en bricka. Sååå gooott! 😍
De väger och mäter bebis.
3 853 gram
52 cm
Fredrik sätter på hennes allra första blöja. Vi är kvar på förlossningen till kl. 23.00 då vi får åka upp till familje BB. Vi lindar in bebis i ett täcke och lägger henne i en vagn. Jag sätter mig i en rullstol och blir körd upp till BB medans Fredrik kör vagnen med lilltjejen i. Påväg dit sätter vi en röd knappnål på onsdagen 26 september på tavlan för nyfödda bebisar.
Vi var kvar på BB i två dagar innan vi åkte hem. Allt var bra med både mig och bebis så vi fick då åka hem!
VILKEN FANTASTISK UPPLEVELSE! 💗
