Jag ställer mig upp och BM tittar i mina trosor. Hon ser inget blod så hon säger att det kan vara vattnet som har gått lite. Jag lägger mig i sängen på sidan och nu kommer det värkar som gör ont igen då EDA:n har tagit slut. Vid varje värk är det som att jag tar i istället för att bara slappna av. Detta gör att jag "krystar" / trycker ut fostervatten vid varje värk. Detta märker inte BM eller någon annan heller förrens jag får ställa mig upp. Jag står mellan Fredrik och ena BM och har rejält ont av värkarna. Alla blir så förvånade av att hela sängen är blöt eftersom de inte har fårstått att vattnet har gått. Jag hänger lite halvt på Fredrik och ibland på BM. Jag utbrister många gånger att jag har sååå ont i rumpan och det känns som att jag ska bajsa på mig. Detta tycker BM är bra då hon säger att det ska kännas så och att det är då det är som det ska vara och det är på gång. Jag hade mest ont i rumpan vid varje värk vid denna tid. Blev så förvånad över detta då jag aldrig fått höra att man oftast får ont där och att det känns som att man ska bajsa på sig. 😂  Jag försökte slappna av vid varje värk, men det var svårt. Jag vet om att jag har svårt att hantera smärta och detta var något jag var orolig över innan förlossningen också! Jag lägger mig i sängen igen när den är torr (😆). Från kl. 18.00 har jag väldigt ont igen då EDA:n är slut. 

 

19.30 - Krystvärkarna börjar! Jag ligger på sidan och krystar vid varje värk. Jag känner verkligen när jag krystar "rätt". Känner då att jag verkligen hjälper till och bebis kommer mer och mer ut. När de är nära att bebis kommer så lägger de mig på rygg istället. Jag hänger inte riktigt med på vad som händer då och får lite smått panik. Frågar i panik vad jag ska göra?! De berättar att jag bara ska fortsätta som vanligt att krysta vid varje värk. Fredrik står bredvid mig vid huvudet och är med mig hela tiden. Säger att jag är duktig och att det inte är långt kvar. 

 

20.00 - Kommer bebis ut! 💗 All smärta bara försvinner som i ett plopp.. 😮 De tar blodprov i navelsträngen, torkar av bebis o.sv. De säger inte vad de är för kön och jag hinner inte se det heller. Jag frågar, och de visar upp henne. Vi ser att det är en flicka. Fredrik gråter av glädje och pussar mig. Jag är bara mest trött och väntar på att få upp henne på bröstet. När jag får upp henne på bröstet lägger BM klämmor på navelsträngen och Fredrik klipper den. Bebis skriker lite lätt och mår bra.

 

20.14 - Moderkakan avgår. Jag behöver inte krysta ut den utan BM trycker lite lätt på magen så den kommer ut. Hon visar mig och Fredrik den och visar vart bebis har legat o.sv. De låter oss vara lite själva på rummet sen och lämnar oss en stund. 

 

21.22 - De tar bort EDA slangen. De berömmer mig för att jag varit duktig och att förlossningen har gått så bra. De tycker att det har gått bra eftersom kroppen har skött allting själv hela tiden. De har inte behövt göra någonting för att hjälpa till eller att få igång det. De har t.ex. inte behövt ta hål på hinorna för att vattnet skulle gå eller inte heller lägga in värkstimulerande dropp o.sv. Kroppen skötte det som sagt väldigt bra själv och de gick hela tiden framåt. De lämnar sedan oss eftersom deras arbetspass är slut. Vi är kvar själva på rummet och jag går på toaletten och kissar. 

 

Vi ringer bebisens mormor och farmor för att berätta att bebis har kommit. Det kommer sen in en ny BM och undersköterska på rummet som jobbar natten. Vi får frallor, varm choklad och dricka på en bricka. Sååå gooott! 😍

 

 

Fredrik sätter på hennes allra första blöja. Vi är kvar på förlossningen till kl. 23.00 då vi får åka upp till familje BB. Vi lindar in bebis i ett täcke och lägger henne i en vagn. Jag sätter mig i en rullstol och blir körd upp till BB medans Fredrik kör vagnen med lilltjejen i. Påväg dit sätter vi en röd knappnål på onsdagen 26 september på tavlan för nyfödda bebisar.

 

 

Vi var kvar på BB i två dagar innan vi åkte hem. Allt var bra med både mig och bebis så vi fick då åka hem!