Nyår
2019-12-31 🎉🥂🍾 GOTT NYTT ÅR! 🥳🌟
Merry Christmas
🎅🏼🎄 🎁 God Jul, önskar familjen Nord. ❤️🤶🏻🌟
Sofie 1 år! ❤️
Ett år har gått sedan du kom till oss. Minns det som igår när du kom till världen och var alldeles
perfekt! Grattis vår älskade dotter på din första födelsedag i livet. ❤️ Vi älskar dig! ❤️
11 månader!
11 månader av dubbel glädje, lycka och kärlek. 👶🏼❤️ Men framförallt, dubbelt med kaos.💥 Tack älskade unge för att du kaosar ner våra liv och sätter tålamodet på prov för livet är ju trots allt lite bättre med dig. ❤️
Min gravid resa
Jag har efter 10,5 månad satt mig och gjort färdigt min gravid video. Här får ni se en kort version av hela min resa som gravid. Från det där lilla pluset till att hon kom till oss! 💜 Bästa och häftigaste jag har gjort! Saknar detta så otroligt mycket! 💗
10 månader!
Min favorit! 💗
Bröllopsdag! ❤
Idag firar vi vår andra bröllopsdag. 👰🤵 Tacksam för den oförglömliga dagen och för alla andra oförglömliga stunder vi fått dela sen dess! 💍💒 Jag älskar dig! ❤️
Midsommar 2019
Vi firade Midsommar på Fredagen hos Fredriks mamma och pappa. Hans mamma skulle jobba på kvällen så det blev inte mycket mer än att vi åt midsommarmat på dagen. Men det var inte illa det eftersom jag uppskattar maten speciellt mycket på alla olika högtider. 😍
På Midsommardagen firade vi hos min mamma och pappa. Jag och alla mina syskon (förutom lillasyster då hon jobbade) var samlade med hela familjerna. Vi lagade midsommarmat och gjorde tårta till efterrätt. Barnen lekte för det mesta med varandra och vi hade allmänt trevlig. 😊
Jag tycker det är så mysigt att fira alla dessa högtider nu när man har barn, blir en helt annan sak då. Det är så roligt att se Sofie få vara med om allt för första gången i sitt liv. Därför vill jag också försöka göra det så speciellt som möjligt för henne. ❤
Mors dag! ❤️
Min första morsdag! 😍 Tänk att jag får vara just din mamma! 👶🏼 Jag älskar dig! ❤️
Förlossningsberättelse
Värkar börjar kl. 00:00 på natten 26/9-2018. Förstår inte riktigt att det är värkar då det kom så plötsligt. Håller på fram och tillbaka hela natten och fram till på morgonen. Fredrik åker till jobbet och jag är kvar hemma då jag känner att jag fortfarande kan stå ut. Värkarna blir mer onda och håller i sig längre varje gång de kommer. Jag börjar klocka värkarna och pratar med mamma i telefon samtidigt. Hon tycker jag ska ringa förlossningen för att få komma in på en undersökning. Kl. 08.30 ringer jag till förlossningen eftersom jag då har tre värkar på två minuter. Jag får komma in på undersökning. Ringer Fredrik och säger "vill du följa med in till förlossningen?" (No shit?😂) Det dröjer inte länge innan han kommer hem och vi kommer in till förlossningen kl. 09.30.
Undersökning. Öppen 4-5 cm och har värkar vilket gör att vi får stanna kvar. Blir inskrivna kl. 10.40 De visar mig lustgasen och visar hur jag ska använda den på bästa sätt. Jag står upp vid gåbordet och tar lustgasen vid varje värk för att lära mig den.
11.30 - Jag sitter på en pilatesboll och samtidigt hänger över en kudde på sängen och tar varje värk med lustgasen.
12.20 - Vi får lunch, korvstråganoff. Jag försöker äta så mycket det går samtidigt som jag tar varje värk med lustgasen. Får inte i mig så mycket mat då det inte smakar någonting alls.
12.45 - Känner att värkarna är mer starka och intensiva. Barnmorskan sätter sig på sängen bredvid mig och diskuterar ryggmärgsbedövningen. Hon har läst i mitt förlossningsbrev att jag hemskt gärna inte vill ta denna spruta. Hon råder mig till att ta den eftersom jag har stresshormoner i kroppen. Vi diskuterar ett bra tag fram och tillbaka om den. Jag bestämmer mig för att ta den. De säger att läkaren som snart kommer in och ska sätta den är jätteduktig.
13.40 - Jag lägger mig på sidan när det är dags att ta sprutan. Det går bra då jag enbart känner ett stick när den tas. När han lämnat rummet lägger jag mig en stund i sängen och vilar och sedan går på toaletten och kissar. Kommer tillbaka och vilar i sängen igen. BM lägger en sackosäck under mina ben och hämtar en blåbärssmootie till mig. Den godaste jag någonsin har druckit! Jag ligger i sängen och får värkar. Nu känner jag de inte alls, eller inte lika mycket. Det ända jag känner är ett litet tryck neråt (det ända man inte kan få bort med EDA). Fredrik tycket det är häftigt att se när jag får värkar och att jag inte äns reagerar på dem eftersom jag inte får ont. Jag är mig själv igen!
14.00 - Undersökning. Har fått en god effekt av EDA:n . Jag kommer upp och sätter mig på pilatesbollen med lustgasen och gungar upp och ner, fram och tillbaka på bollen.
16.00 - Undersökning. Jag är öppen 8 cm. Det är dessa timmar efter jag fått EDA:n som jag vill vara uppe och gå, röra på mig, sitta på bollen för att få igång det eftersom jag inte har ont av värkarna. Men BM tycker att jag borde vila upp mig inför att föda. Jag lägger mig i sängen på sidan med benet upp på ett benstöd. Försöker vila mellan värkarna.
17.00 - Vi får in kvällsmat. Får inte i mig alls mycket eftersom det är fler värkar nu som också faktiskt börjar kännas mer.
18.00 - Jag sätter mig på pilatesbollen igen och gungar fram och tillbaka. BM berättar att jag ska försöka sitta så brett med benen som möjligt. Hon går ut en stund för att sedan komma tillbaka.
18.40 - Vattnet går när jag sitter på pilatesbollen. Jag utbrister "jag tror att det kom blod nu" (eftersom jag hela tiden innan småblött). Men denna gång känns det som jag det kommer betydligt mer.
Jag ställer mig upp och BM tittar i mina trosor. Hon ser inget blod så hon säger att det kan vara vattnet som har gått lite. Jag lägger mig i sängen på sidan och nu kommer det värkar som gör ont igen då EDA:n har tagit slut. Vid varje värk är det som att jag tar i istället för att bara slappna av. Detta gör att jag "krystar" / trycker ut fostervatten vid varje värk. Detta märker inte BM eller någon annan heller förrens jag får ställa mig upp. Jag står mellan Fredrik och ena BM och har rejält ont av värkarna. Alla blir så förvånade av att hela sängen är blöt eftersom de inte har fårstått att vattnet har gått. Jag hänger lite halvt på Fredrik och ibland på BM. Jag utbrister många gånger att jag har sååå ont i rumpan och det känns som att jag ska bajsa på mig. Detta tycker BM är bra då hon säger att det ska kännas så och att det är då det är som det ska vara och det är på gång. Jag hade mest ont i rumpan vid varje värk vid denna tid. Blev så förvånad över detta då jag aldrig fått höra att man oftast får ont där och att det känns som att man ska bajsa på sig. 😂 Jag försökte slappna av vid varje värk, men det var svårt. Jag vet om att jag har svårt att hantera smärta och detta var något jag var orolig över innan förlossningen också! Jag lägger mig i sängen igen när den är torr (😆). Från kl. 18.00 har jag väldigt ont igen då EDA:n är slut.
19.30 - Krystvärkarna börjar! Jag ligger på sidan och krystar vid varje värk. Jag känner verkligen när jag krystar "rätt". Känner då att jag verkligen hjälper till och bebis kommer mer och mer ut. När de är nära att bebis kommer så lägger de mig på rygg istället. Jag hänger inte riktigt med på vad som händer då och får lite smått panik. Frågar i panik vad jag ska göra?! De berättar att jag bara ska fortsätta som vanligt att krysta vid varje värk. Fredrik står bredvid mig vid huvudet och är med mig hela tiden. Säger att jag är duktig och att det inte är långt kvar.
20.00 - Kommer bebis ut! 💗 All smärta bara försvinner som i ett plopp.. 😮 De tar blodprov i navelsträngen, torkar av bebis o.sv. De säger inte vad de är för kön och jag hinner inte se det heller. Jag frågar, och de visar upp henne. Vi ser att det är en flicka. Fredrik gråter av glädje och pussar mig. Jag är bara mest trött och väntar på att få upp henne på bröstet. När jag får upp henne på bröstet lägger BM klämmor på navelsträngen och Fredrik klipper den. Bebis skriker lite lätt och mår bra.
20.14 - Moderkakan avgår. Jag behöver inte krysta ut den utan BM trycker lite lätt på magen så den kommer ut. Hon visar mig och Fredrik den och visar vart bebis har legat o.sv. De låter oss vara lite själva på rummet sen och lämnar oss en stund.
21.22 - De tar bort EDA slangen. De berömmer mig för att jag varit duktig och att förlossningen har gått så bra. De tycker att det har gått bra eftersom kroppen har skött allting själv hela tiden. De har inte behövt göra någonting för att hjälpa till eller att få igång det. De har t.ex. inte behövt ta hål på hinorna för att vattnet skulle gå eller inte heller lägga in värkstimulerande dropp o.sv. Kroppen skötte det som sagt väldigt bra själv och de gick hela tiden framåt. De lämnar sedan oss eftersom deras arbetspass är slut. Vi är kvar själva på rummet och jag går på toaletten och kissar.
Vi ringer bebisens mormor och farmor för att berätta att bebis har kommit. Det kommer sen in en ny BM och undersköterska på rummet som jobbar natten. Vi får frallor, varm choklad och dricka på en bricka. Sååå gooott! 😍
De väger och mäter bebis.
3 853 gram
52 cm
Fredrik sätter på hennes allra första blöja. Vi är kvar på förlossningen till kl. 23.00 då vi får åka upp till familje BB. Vi lindar in bebis i ett täcke och lägger henne i en vagn. Jag sätter mig i en rullstol och blir körd upp till BB medans Fredrik kör vagnen med lilltjejen i. Påväg dit sätter vi en röd knappnål på onsdagen 26 september på tavlan för nyfödda bebisar.
Vi var kvar på BB i två dagar innan vi åkte hem. Allt var bra med både mig och bebis så vi fick då åka hem!
VILKEN FANTASTISK UPPLEVELSE! 💗
Min graviditet
December 2017 blev jag gravid och jag plussade första gången 24 Januari 2018. Jag hade en månad efter bröllopet 2017 slutat med preventilmedel eftersom jag och Fredrik då ville ha barn. Vi sa att vi får se vad som händer efter att jag slutade med dem och fyra månader senare hände det. Jag tog gravidtetstestet eftersom att min mens (som annars är jätteregelbunden) var sen. Efter att jag plussat förstod jag varför jag senaste tiden haft så ont i magen och haft kramper i magen på nätterna. Vi bestämde oss att inte gå ut med nyheten alls på sociala medier och att vi skulle vänta till vecka 13 efter ultraljudet att berätta för familjerna.
Första tiden mådde jag dåligt. Illamående och så trött hela tiden. Ville helst bara ligga inne på soffan. Det dröjde till vecka 9 innan jag började må skapligt bra. Resten av graviditeten var också sen väldigt bra. Jag hade oftast inga sammandragningar, foglossning eller liknande som man kan ha. Jag gnällde aldrig över någonting, jag tyckte bara det var så mysigt att vara gravid när man kände lilltjejen där inne. Vi var på första och andra ultaljudet och vi bestämde oss för att inte ta reda på om det var en flicka eller pojke vi skulle få. Detta blev alltså en överraksning på förlossningen. Majoriteten i familjerna trodde dock att vi skulle få en pojke. 😉 Fredrik trodde en pojke och jag en flicka faktiskt.
Det var i vecka 38 jag blev sååå trött på att vara gravid! DÅ började jag få ont i ryggen. Inte så ont så jag inte kunde hantera det men lite jobbigt ont. Och jag blev då så less på att vara gravid och ville bara träffa bebisen i magen. Jag ställde mig in på att gå långt över tiden. Till slut kom hon fem dagar över tiden vilket jag var nöjd med. Jag behövde inte gå en eller två veckor över tiden som jag trodde från början. Många tyckte ju det var tappert av mig att vara gravid heeela denna varma sommaren! Och ja jag måste väl erkänna att värmen var en stor faktor till att jag oftast var trött eftersom den tog mycket på mig. Men det funkade ganska bra med att ta en kall dusch varje kväll. 😄 Jag jobbade ju några veckor som gravid på sommaren, och det var så mysigt när alla barn engagerade sig i min mage! 😄
Sofie har varit värd hela gravidteten och allt smått som var jobbigt. 💗 Jag har dock ingenting att klaga över eftersom jag faktiskt mådde så pass bra under hela tiden som jag gjorde. Detta var kortfattat om min graviditet. 😍
Ultaljud vecka 14 (Handen framför ansiktet😍)
Vecka 29
Gravidfotografering vecka 33
21 September - Beräknat förlossningsdatum
Vårt bröllop - del 1
Här kommer det bilder från första delen av vårt bröllop! :) Alla bilder är tagna av min syster Emma!
Vårt bröllop, video
En månad! ♥
Det har redan gått 1 månad sedan du och jag stod i kyrkan och sa "ja" till varandra! Saknar denna dag så otroligt mycket redan, så mycket känslor på en och samma dag. Jag kommer alltid kunna titta tillbaka på denna dag och alltid minnas vårt underbara bröllop. ♥
Jag älskar dig min fina man, du är det allra bästa av mig. ♥
Framöver kommer det inlägg med bilder från bröllopet!
Bröllop! ♥
Efter 4 år är han äntligen min... på riktigt! Min älskade man! ♥ ♥
Grattis! ♥
Idag är det din födelsedag min älskade sambo. Stort grattis, jag älskar dig alla dagar i veckan, månaden, om året och i livet! ♥ ♥
Ett år! ♥
Ett helt år redan som förlovade! Tiden bara springer iväg tillsammans med dig. Jag älskar dig min underbara sambo och fästman. ♥ ♥
Frieri
Denna text hittade jag som en tjej ifrån "Ligga med P3" skrev på Facebook!
Människor basunerar allt oftare ut sina förlovningar i mitt flöde: HON SA JA! skriver de lyckligt – och det gör mig alldeles förvirrad. För mig är giftermål och äktenskap något man kommer överens om tillsammans, det är ingen som tjoffar fram en ring utan att veta att båda vill gifta sig. Men det verkar bli mer och mer så, att en sådan gest ses som romantisk. Och jag fattar det verkligen inte. Vad det romantiska med det skulle vara. Speciellt inte i heterorelationer där det ju ofta blir till att cementera könsroller ännu mer - mannen ska fria, kvinnan ska bli övertalad. En kvinna är något man vinner, nästan köper.
Och det är mig också obegripligt att folk vill bli friade till, eller liksom, jag tänker: det är väl inget man önskar eller förväntar sig. Varför skulle man fria när man kan komma fram till det gemensamt? Det finns något så djupt osexigt i tanken att någon skulle be mig om nåt sorts livslångt engagemang utan att ha konsulterat med mig först, sett till att det är det vi båda vill. Äktenskap är ju ändå en mycket rättslig sak, och får juridiska konsekvenser, det vill man väl ändå vara extremt överens om, om man ska göra det?
Men vad det verkar så är människor intresserade av att bli friade till. Eller att fria. Göra den stora gesten. Jag tänker att det måste vara nån sorts amerikansk version av frieri och äktenskap som sakta men säkert implementeras i min omgivning. Förvirrad tittar jag på. Utan att förstå det gulliga. Smått skräckslagen. En aning skeptisk.
Jag har alltid funderat på om det verkligen fungerar så här i verkliga livet. Att killen går och köper en ring och hoppas på att tjejen ska säga ja när har friar. Vad ska han annars göra, om hon säger nej? Tycker detta blir mer och mer så här ifrån romantiska filmer från USA. Jag har alltid funderat på "Går verkligen killen och köper en ring själv? Vet han sin tjejs storlek på ringen då eller? Bestämmer han att detta är deras vigsel ring?" Jag håller med tjejen som skrev texten, att äktenskap är någonting man bestämmer gemensamt! Såklart kan killen köpa en ring efter att man diskuterat bröllop med varandra och han då vet att det säkert blir ett ja. Men fortfarande, hur vet killen storleken? xD
Lycka och kärlek! ♥
3 år av lycka och kärlek! ♥ Självklart mindre bra saker också men som man helt räknar bort när man istället tänker på allt det positiva. Jag älskar dig min fina fästman! ♥ ♥
Han kan! ♥
Nästan 3 år tog det att vara tillsammans med denna karl innan dessa var i min hand från honom! :) ♥
Har fått mycket annat av honom också såklart, men jag som älskar rosor så mycket blev såklart jätteglad över dessa! :) Love you!! ♥ ♥ ♥
