Jag fick en ny tid som blev 18 April. Jag skulle vara där kl. 07.00 och opereras 07.15, jag skulle vara den första den dagen att opereras. :) Mamma och jag var där något innan sju. Jag fick mitt rum och bytte om till den där vita rocken man går med på sjukhus. haha. Jag fick skynda mig sa dom eftersom jag skulle åka ner till operationen direkt. Dom sa även att jag skulle ta bort all metall jag hade på kroppen. Så jag var jätte nervös över att jag inte skulle få i min tung piercing efter operationen.

 

Vi åkte ner till den röda operationen. Där fick jag en kanyl i handen denna gång, har aldrig fått där innan och det gjorde lite mer ont än i armen. Sen fick jag en sån där grön mössa som jag la håret i. Sen kom min narkos läkare, denna gång var det en tjej. Och jag älskade verkligen henne. Hon var jätte lugn, snäll och helt underbar. :) hehe. Hon berättade lite vad som skulle hända när jag kom in i operations rummet och så. Jag fick ligga där och vänta ett tag innan Annika kom. Det var hon som skulle operera mig. Hon frågade lite frågor och markerade vilket öra jag skulle operera. Så berättade hon lite hur de skulle gå till och vad hon skulle göra.

 

Sen körde narkos läkaren sängen med mig i och ställde utanför rummet. Där fick jag ta på mig ett par tossor på fötterna, för jag fick inte gå med stumporna där. Sen gick vi in rummet. Så sa hon "Ja Sara här har vi då operations rummet" och jag blev helt mållös. Jag vet att jag tänkte för mig själv "woooow". Jag tyckte det var så otroligt häftigt. Det såg precis ut som det gör i tv. (haha). Vitt och jätte stort. Annika och hennes assistent var redan där inne med värsta operations kläderna, vilket jag också tyckte var as coolt.

 

Jag la mig på sängen och tog av mig tossorna. Jag fick en klämma på fingret som skulle mäta min syreförmåga hela tiden. Hon bytte slang till kalkylen i handen och så satte hon på EKG på bröstet, vid hjärtat och en under bröstet. Hon tog fram ett litet "sandpapper" och "slipade" lite i pannan på mig. Det gjorde hon för att hon sen satte dit ett stort klister papper med en sladd i. Den mätte hur djup sömn jag hade och så fick man bättre kontakt ju mer matt det var i pannan. Hon la en syre mask över munnen och näsan. Så fick jag ha den där ett tag för jag skulle hinna andas in lite sån syre. Hon visade på skärmen att man kunde se mitt hjärta, syre puls och sådär. Sen sa hon till när hon sprutade i det första sömn medlet i handen på mig. Sen när hon la i det andra så sa hon att det kunde värka lite i hanen för medlet var ganska starkt. Och det gjorde de verkligen. Det värkte från handen upp i hela armen faktiskt. Det sista jag minns var att hon sa "Nu kanske du känner dig tung i kroppen och börjar se suddigt" och det gjorde jag. Kommer ihåg att taket blev suddigt så somande jag.

 

När jag började vakna hörde jag sjuksköterskan säga "Sara? Saraaaa? Operationen är klar nu". Och så öppnade jag ögonen och var vaken. Mamma sa att jag låg och log och skrattade lite innan och när jag vaknade. Jag tror att det var för jag tänkte på hur häftigt allt var. Jag tror till och med att jag drömde nått när jag sov, men minns inte vad. Jag hade fortfarande kvar klämman på fingret och EKG på bröstet. Mamma satt bredvid mig och sjuksköterskan frågade hur jag mådde. Jag mådde väldigt bra faktiskt, kände ingenting. Jag fick lite vatten och så gick jag på toa. Eftersom jag mådde så bra så ringde dom till dom uppe på rummet och sa att dom kunde hämta mig. Dock fick jag ligga och vänta en timme innan dom kom och hämtade mig. Dom hade tydligen fått nått akut eller vad det var.

 

Sen låg jag på rummet ett tag. Fick mat och så där. Sen när jag var på toa så såg jag helt plötsligt att slangen till droppet var röd, så det hade kommit massa blod där i. Jag fick värsta panik och larmade eftersom mamma inte var där just då. Dom såg hur rädd jag var och sa att det var bara bra att det var så. Det var för påsen var tom och då suger det åt andra hållet i stället. Så sa hon att det visade att jag hade bra blod flöde då. :) hehe. Jag sa att jag ville åka hem idag, och det fick vi eftersom allt hade gått så bra och jag mådde jätte bra.Jag fick lite mat och så kom Annika och skulle prata med mig. Hon sa att allt hade gått bra och det såg bra ut. Jag åt upp maten och så fick mamma och jag åka hem. Jag hade ju ett bandage runt huvudet som jag haft i en vecka nu. Jag har inte alls haft ont i de opererade örat. Det har bara stuckit och svidit lite ibland. Och så har jag känt pulsen dunka lite i huvudet och örat. Det största problemet har nästan varit att jag haft så ont i det friska örat eftersom det har varit ett sånt tryck på det..

 

Idag var jag i Kalmar igen och tog bort bandaget. Och som jag trodde så hade jag fått lite skav sår på det friska örat för att det tryckt så mycket på det. Det opererade örat såg jätte bra ut och det hade läkt jätte fint. :) Jag tror att Annika också var nöjd över allt. hehe. Hon tvättade det lite och satte ett plåster bakom örat på stygnen, som ska sitta där tills de åker av. Sen hade hon använt stygn som läker av sig självt som jag inte behöver plocka bort. Örat är lite rött och blått nu, lite mörbultat. Som det ska vara liksom! :) Jag ska tillbaka om ett år igen för att ta efter bilder och så ska Annika se hur det ser ut. Måste bara säga hur jävla skönt det var att få bort bandaget. All tyngd och tryck bara släppte, och jag kunde höra normalt igen. :) hehe. Och hur jag såg ut i håret ska vi ju inte äns prata om. hahaha. Hemsk. :P Ska bli skönt och duscha. Jag får dock ta det väldigt lugnt med örat när jag ska göra det. Nu ska jag bara ha en nät mössa på huvudet i en vecka när jag sover så inte örat viker sig åt fel håll.

 

Jag är glad att jag gjorde allt detta och gick igenom allt. För jag är hur nöjd som helst. Om en månad får jag se hur de kommer se ut liksom, men som det ser ut nu så blir det nog jätte bra. Det bästa är att jag inte haft ont så mycket heller. :)