Mitt stoltaste minne är nog när jag tog studenten och fick ett stipendium samma dag. Visste inte om att jag skulle få det så jag höll på att inte kunna gå fram och hämta det för jag skakade så mycket. Men jag kände mig faktiskt stolt över mig själv då. För jag visste att jag förkänade verkligen att få det just för "Uppvisat flit och god studiemoral": Så som jag hade kämpat!!

 

Det sjuka var att ingen visste vem som skulle få vilka stipendium. Men när jag satt i kyrkan fick jag en magkänsla av att jag skulle få nått. Det var inte "Jag borde få" eller "Jag vill få" utan "Jag kommer få" som jag kände. Det kan man verkligen kalla för magkänsla. :o Har aldrig varit med om något liknande.